onsdag 29 januari 2014

HSP slalom

Eftersom jag är en HSP:are åker jag slalom varje dag. Men istället för en backe med pinnar som man ska ta sig runt, navigerar jag i vardagen kring moln av känslor. 

Som HSP:are absorberar jag andras känslor som en tvättsvamp! Och då gäller det att se upp! Speciellt när man reser kommunalt!

Jag vet att tunnelbanan går längs marken, men i vagnen känns det som jag hamnat på en berg-och-dalbana av känslor inklämd mellan ytterligheter. På perongen är det bättre, där kan man åka slalom mellan känslomolnen. Bäst är det oftast på bussen längst bak. Så i väntan på personlig chaufför, blir det bak i bussen som gäller!

lördag 25 januari 2014

Jag är en vinnare i livet


Hur gör man för att känna sig som en vinnare i livet?


Svara först på frågan, hur ofta har jag behov av att känna mig som en vinnare? Varje dag, vecka eller månad? Kanske ännu mer sällan? Behöver jag små kortsiktiga mål och/ eller stora långsiktiga mål?

Behöver jag ofta känna mig som en vinnare? Sätt upp små kortsiktiga mål och säg dem högt för dig själv! Idag ska jag städa min stök-hög. Den här veckan ska jag träna 3 ggr. Den här månaden ska jag sticka klart min halsduk.

Behöver jag mer sällan känna mig som en vinnare och/ eller vill uppnå något stort? Sätt upp större långsiktiga mål som tar längre tid att genomföra, säg dem högt för dig själv och skriv ner dem! Till sommaren ska jag ha rensat ur garaget. Om ett halvår ska jag ha klarat körkortsteorin. Om ett år ska jag gått ner 10 kg. Om 5 år ska jag gått klart min utbildning.

När ett mål är uppnått, belöning, belöning, BELÖNING. Alla vinnare får ett pris, och självklart ska du då också ha det som uppnått ett mål! Se till att belöningen matchar målet. Ett litet avklarat mål, belöna jag mig med en lugn kväll där jag pysslar om mig själv, lägger en ansiktsmask och degar i soffan. Ett stort avklarat mål, kanske åker jag på en weekend resa eller köper en onödigt dyr pryl som jag länge drömt om.

Nu har jag själv kontroll och makten över när jag kan känna mig som en vinnare - UNDERBART!


fredag 24 januari 2014

Tänder på G


Efter 5 månader har det börjat.

Nu kommer två små tänder i underkäken!

Aj aj aj vad det kliar!!!

torsdag 23 januari 2014

Den nya silvertejpen


Idag gav jag upp på detta knas! 

Väggen är som hård sand, svårt att få en skruv att sitta kvar.

Hoppas mattejpen håller!

onsdag 22 januari 2014

Tandborstarnas krig



Är man vuxen när man blivit förälder?

För vi har fortfarande vattenkrig med våra eltandborstar.

tisdag 21 januari 2014

HSP: självinsikt - ja, det är jag!


En högkänslig person (HSP), kan enligt den amerikanska psykologen Elaine N. Aron generellt beskrivas som: 

”Högkänslighet är en normal biologisk individuell skillnad i personlighet och i fysiologi som har gått i arv till 15-20 procent av alla människor och de flesta djur. Personer med detta karaktärsdrag noterar fler detaljer och bearbetar information på ett djupare plan.”

“I regel är HSP känsligare för smärta, koffein, läkemedel, temperaturer, ljus, ljud, hunger ... De brukar också reflektera mer, de lär sig långsamt men grundligt och är för det mesta ovanligt samvetsgranna.” 

När det kommer till Elaine N. Arons beskrivning av HSP i skolan, som jag spenderat större delen av mitt liv i, så känner jag verkligen att detta är JAG. Kanske är detta också anledningen till att jag aldrig känt att skolans utlärningssystem riktigt passat mig. Men jag bestämde mig ändå tidigt i mellanstadiet för att strunta i det och bara ta mig igenom all utbildning med en övertygelse på att – efter skolan skulle de bli bättre! 

Högkänsliga personer i skolbänken är i regel:
- samvetsgranna
- alerta och observanta
- snabba att förstå vad lärarna vill
- kreativa
- nyfikna
- självmotiverande
- reflekterande
- medvetna om tidsfrister och i behov av att göra upp planer 

Blir ofta:
- extra besvärade av att genomföra prov på tid
- illa till mods av att framträda, såvida de inte är väl förberedda och har fått uppmuntran
- sårade av hård kritik
- särskilt hjälpta av att höra vad de har gjort bra
- fort skamsna

Behöver inga:
- tillrättavisningar 

Tänk att man hela tiden lär sig nya saker om hur man fungerar.

Livet är spännande!

söndag 19 januari 2014

Back to basics


Många bollar i luften och multitasking till vardags! 

Tror inte det är så bra att leva så. Är bra att kunna när man ska dra på en extra växel. MEN till vardags gör detta att man ökar stressen.

Back to basics! Gör en sak i taget. Ta bort stressen.

lördag 18 januari 2014

Supermellis


Kalkonskivor, tomater, blandsallad och keso. Örtkryddor, basilikaolja och granatäppelvinäger!

fredag 17 januari 2014

Vardagslyx för en mamma


Jag och bebis ligger på golvet, fötterna i taket och pratar. Förstår inte vad bebis säger men något roligt  är det för han skrattar.

Tänk att vi lever i ett land där vi får så otroligt många sådana här mammadagar. Tack Sverige!

torsdag 16 januari 2014

Tipspromenad tema: dagis


Familjen har gått runt kvarteret och poängsatt dagisen där vi bor. Vad fort tiden går!

Mopsis och sambon leker i snön, bebis sover i vagnen och jag spanar in de stora snöflingorna. Härligt att snön kom!

onsdag 15 januari 2014

Kärleken behöver också frukost



Vi står i köket.

Oh NEJ! Utbrister sambon. Vi har glömt något jätteviktigt!

Vad då? Jag börjar genast tänka på räkningar, ansökningar och dagisplatser.

Sambon tittar på mig och säger - god morgon pussen!

Ja, den är viktig, kärleken behöver också frukost för att må bra.


tisdag 14 januari 2014

Träna med bebis

 

Mammor, våra älskade små mirakel växer så de knakar, både i bebis kroppen och kanske mammas rygg. Jo, för bebisar är tunga att gå och bära på! 

Av den anledningen vill jag höja KNÄBÖJET!

När jag tränar hemma i mitt hemmagym är bebis med, sitter i babysittern och tittar på, vissa övningar kan jag kombinera att göra samtidigt som jag ger bebis fotmassage. Det gillar han!

Min favorit övning är knäböj och press - med bebis!

Jag kramar om bebis och går ned i ett knäböj, sedan ställer jag mig upp och lyfter bebis över huvudet (press), håller bebis i kroppen under armarna. Bebis älskar att bli buren upp i luften, han leker och jag tränar på samma gång. Vill inte bebis, då använder jag fria vikter eller något annat tungt här hemma.

Mammor, ta hand om era kroppar, träna dem för att orka lyfta och bära era barn. Vi MÅSTE göra detta om vi vill att ryggen och våra kroppar ska hålla.

Komihåg att det är träningen som ska anpassas efter er livsstil, inte tvärtom!

Gravid lottot och smärtfest




Efter att själv ha upplevt en graviditet och förlossning, samt läst mycket om andras graviditeter och förlossningar konstaterar jag - att vara gravid och födabarn är som att spela på lotto.

Slumpen avgör om man har det lätt och smärtfritt eller fullt med komplikationer och smärta.

Jag vill gratulera er med drömförlossningar och sörja med er som genomgått en mardröm.

De allra flesta tror jag dock hade det som jag, någonstans mitt emellan. Kanske känner några igen sig? Grym trötthet i början av graviditeten och lätt till illamående? Trotts att trötthet och illamående inte är några känslor jag föredrar kan jag säga att det varit en mycket intressant resa, och jag kommer gör den igen. Trodde det bara var på film som gravida gick runt som trötta zombies och ibland kräktes i timtal. Nej, vänta, det var ju jag haha! Jag blir alltid så fascinerad över hur mycket kroppen och psyket orkar med när jag tänker tillbaka på det. Att jag orkade! Fantastiskt!

Jag ser gärna mitt liv genom humorglasögon i sådana här stunder och dessa hade jag på mig när det var dags att föda. Tur var det, för riktigt ont gjorde det. Tänker på det som en smärtfest. Jag upplevde smärta i så många former: stickande, molande, svidande, brinnande, tryckande, illamående, krampande, sprickande… You name it! Det tog ju ca 12 timmar för mig också, vilket jag tror är ganska normalt.  

Det är en underbar och obeskrivlig upplevelse. Dock var jag lite för trött och utmattad för att göra mer än att somna när det var över.

Kram på er alla mammor och fina bebisar! Kom ALLTID ihåg att ALLA graviditeter och förlossningar är INDIVIDUELLA. Det är ett äventyr, ha mod, var uthålliga och ta det som det kommer. Mammor, vi får inte glömma att dela all vår lycka och sorg, vara glada för andra och trösta där det behövs. De som haft det bra ska vara glada och de som haft det svårt ska ha extra kramar. Vi MÅSTE ta hand om varandra!

Välkommen till The Motherhood.

måndag 13 januari 2014

Mumsig Middag


Lax i ugnen, kryddad med timjan. Stekt bladspenat. Kokta ägg med majonnäs och kaviar.

Diagonalt vankande i luften


Jag är en kvinna med naturligt breda höfter. När jag blev gravid blev ALLTING bredare. Att flyga flygplan var en spännande upplevelse. 

Hur tar man sig fram i flygplansgången när höfterna är för breda och magen för stor? Det går inte att gå rakt och inte att gå på sidan. 

Lösning: man går diagonalt och vankar framåt. 

Det ser roligt ut, jag gör det och ler.

Våga säga HEJ på bussen!


Ni vet, när man ser någon på bussen, kanske någon ni jobbar med men inte brukar säga mer än hej till ibland. 

Istället för att titta åt ett annat håll, som man skamset ofta gör när man själv inte känner sig på topp. Våga säga hej!

Min sambo som är från Turkiet förstår inte alls detta och tycker att detta fenomen är fruktansvärt oförskämt och känner sig mycket förolämpad när någon gör så mot honom. 

Jag tänker efter och sambon har rätt. Nu är det slut på detta! 

Ser jag dig, säger jag HEJ!

Träningsbelöning


Första träningsdelmålet är uppnått. Här är belöningen!

Barnaskratt


Underbart att vakna till ljudet av bebis som skrattar!

Över 26 år? Ta HPV ändå!



Bara för att det ej längre är gratis betyder det inte att det inte fungerar. Att vara 26+ år betyder inte att det är för sent! Ge er själva en present från familjen - vaccinera er mot livmoderhalscancer!

söndag 12 januari 2014

De bästa sätt att äta på ...

... tillåter att man varje vecka kan lyxa till det med något gott, och ändå gå ner i vikt!


Hur man lever i lycka



Alla vill leva i lycka.

Jag har inte träffat en enda person som sagt "mitt drömliv är att vara olycklig". Däremot en del människor som gett upp och känner, jag vill bara må okej så är jag nöjd. NEJ! Vill jag skrika då, vi förtjänar alla att leva i lycka och må toppen!

Vi drivs att göra saker medvetet eller omedvetet för att i slutändan bli lyckliga. Vi jagar drömmar, det bästa jobbet, den perfekta kroppen, den ultimata kärleken och rik skulle det ju inte skada att vara, kanske vinner jag på lotto den här gången? Allt detta kommer ju att göra våra liv underbara! Eller?

Denna strävan framåt mot lycka ska helst gå så fort som möjligt. Det märker man ju när man söker jobb. Helst ska man vara ny utexaminerad och ha 5 års arbetslivserfarenhet inom detta område. Vem har det? Inte jag. Det är inte bara vi själva som försöker bli denna supermänniska, vår omvärld letar också efter denna person, vilket förstärker tron om att denna ubermänniska finns på riktigt. Jag tycker det är lite som legenden med Big-Foot, alla "vet" ju att han finns men ingen har sett honom.

Många pratar om vägen till lycka. För mig känns det helt fel. Betyder det att man nu är vid punkt A och ska hitta rätt väg genom en labyrint fram till punkt B där lyckan finns?

Nej, nej, nej. Det handlar INTE om vägen till lycka. Det handlar om VALEN FÖR lycka i nuet.

Idrottare som sätter upp ett mål, typ OS guld, gör sedan dagligen små val för att nå dit. De äter en nyttig frukost, de tränar och de säger till sig själva - jag är bäst och kommer ta OS guld! De föreställer sig hur det kommer att kännas att ta OS guld, de upplever inom sig själva hur det kommer att kännas i kroppen att stå där med medaljen.

Vår hjärna är fantastisk. Har ni märkt att om vi på söndagen tänker på hur stressigt det kommer vara på jobbet på måndag, att vi då fysiskt får ont i magen? Eftersom vi kan styra våra tankar, har ni någon gång prövat att framkalla den exakt motsatta känslan? Pröva det här tanke experimentet:

Tänk följande. Förra veckan uppstod det ett gigantiskt problem på jobbet, företaget höll på att gå i konkurs, alla var oroliga för sina jobb och ingen viste hur man skulle lösa problemet. På fredag kom du på en enkel lösning som du berättade för din chef. På måndag kommer chefen berätta för dina arbetskollegor att krisen är över - för att DU har löst den. Se framför dig hur dina kollegors ansikten går från ångest och stress till leenden och lättnad. Hur de kramar om dig och säger "vilken fantastisk tur vi har att du jobbar med oss!". Kollegorna och chefen plockar upp dig och bär dig runt arbetsplatsen som en rock stjärna och ropar ditt namn!

Nu känns det helt plötsligt härligt i magen när man tänker på jobbet. Därför att det vår hjärna upplever, i tanken eller på riktigt kommer att sätta sig i kroppen.

Vi är ansvariga för att vi lever i lycka och det gör vi bäst i nuet och inte senare när vi uppnått ett framtidsmål. Det är vår hjärna som framkallar känslan av att leva i lycka och vi kan aktivt kontrollera vår hjärna, vår lycka, genom att välja vilka tankar vi har.

Gå inte och vänta på lyckan, skapa den själv - NU!

Nyårslöfte 2014: Omprogrammera hjärnan att automatiskt leva i lycka!

Hur: När magontet kommer. Vad exakt beror det på? Se den hemska ångestframkallande situationen som en scen i en film. Gör om och spela upp scenen som något fantastiskt som slutar med att du är fylld av euforisk-lycka! Gör det genom att aktivt tänka ut din nya scen och hur den känns att spela.

Komihåg: Det är du som har huvudrollen och är regissören till ditt liv.


lördag 11 januari 2014

Squishig grönsaksrumpa



En grej jag tycker är väldigt intressant, som jag inte visste, är att efter man fött barn blir man squishig i hela kroppen. Kroppen har under en vecka förvandlats till en sådan där kyl-skadad grönsak, tänker speciellt på mjuka gurkor. Undrar varför ingen berättade detta? Grabbar tag i min rumpa och klämmer till. Ja, "squish" skulle ljudeffekten sagt om det var tecknad film.

Varför har ingen berättat detta? Som nybliven mamma och urblåst ballong undrade jag så klart, är det här min nya kropp? Jag har inte hört eller läst att det ska vara så här någonstans. Är detta något som anses vara lite skamfullt och därför inte nämns? Är det därför jag inte visste att jag skulle ha squishig grönsaksrumpa i 2 månader efter förlossningen?

Först kände jag mig ledsen. En lite stund kände jag mig ful. Sen blev jag bara jävligt arg! Varför ska jag skämmas? Nej fy, sådana tankar ska bara bort, bort, bort!

Kvinnokroppen är fantastisk, vilken transformation den kan genomgå! Jag tycker den ska visas upp, pratas om och inte gömmas. Så där satt jag på min squishiga grönsaksrumpa med bebis och kände mig riktigt mys-fet och älskad. Det tycker jag alla nyblivna mammor har rätt till! Jag tycker även att gravida kvinnor som ska bli mammor för första gången har rätt att veta vad som händer vid en förlossning. Inte den romantiska bilden på film, utan hur det ser ut i verkliga livet. Därför tänker jag dela med mig hur det var på riktigt.

Tänk lite enkelt



Att tänka lite enkelt.

Ibland kan livet kännas helt övermäktigt. Tankarna snurrar som ett hamsterhjul och tillslut vet man inte vad som är upp eller ner. Hur ska man hitta en lösning? Det är i sådana stunder som stressen kryper in i magen. Det är i sådana stunder man ska tänka lite enkelt.

Vad gör det egentligen om det skiter sig. Är det inte liv och död kan det faktiskt vara befriande att misslyckas med jämna mellanrum. Jätteskönt att inte vara "perfekt", jätteskönt att känna att jag är "good enough" och behöver inte vara bättre. Slappna av istället. Njuta av nuet. Det är något jag ska träna på år 2014.